fördelar + nackdelar



jag har tänkt så himla mycket på det här med "ana". som ni kanske har märkt. jag har börjat tveka. flera gånger upprepar sig frågan "är det värt det?" inom mig. är det värt det?

nackdelar:
mensen försvinner, gör den det i en längre period kanske den aldrig kommer tillbaka. vilket betyder att man inte kan få barn när man nu vill ha det.

det blir svårt att vara koncentrerad.

man är alltid trött men när man väl ska sova går det inte.

håret blir tort och slitet. vissa tappar dessutom massor hår.

kroppen kan bli mer hårig, när underhudsfettet är borta så finns det inte längre något som värmer. då får man "päls".

man får, enligt mig, en tom blick i ögonen.

humörsvängningar.

musklerna försvinnrer = man blir svag.

fördelar:
smal kropp.

.....

mental hjälp? ja tack!



vad är egentlien att vara smal? när går gränsen, liksom? man kan ju nästan inte vara för smal, man hinner ju inte komma till kroppens "stopp" det ultimata smala då man inte har något annat än skinn och ben innan kroppen lägger av (med andra ord dör), eller? alla ser ju liksom olika smala ut. smalt på en annan tjej kanske inte är smalt på mig. förstår ni hur jag tänker? det är så stört. varför är allt så fixerat runt vikten nu för tiden? kan man inte få se ut som man föddes till? nej.

aha... dagen har väl gått bra. hyffsad. men vi har kräftskiva här ikväll och några av mammas och pappas (ja, jag kallar min styvpappa för pappa.) kompisar kommer hit. jag har bestämt mig för att äta en kräfta och ett bröd med lite pålägg. någon gång kan man fakitkst få unna sig något gott tycker jag, veckan har precis som dagen varit helt okej. ett okej är bra för mig, det är framsteg. det är bättre än misslyckande men självklart sämre än bäst. men ett okej är en bit på vägen.

en annan sak jag har tänkt på, och ni måste hjälpa mig, är när man har nått sitt "mål". vad gör man då? det känns ju som att det hela är över, typ. jag menar, vi kämpar för att bli smala. och när vi är det då? hur håller vi det? det kommer vara lika jobbigt som när vi går ner i vikt. vi vet att äter vi minsta lilla för mycket är vi på 0 igen. återigen: är det värt det? en del av mig skriker JA! en annan säger nej... jag kanske är skitzo?

nytt



okej. tog bort alla inlägg. det är bäst så. fresh start som det kallas.

jag vil verkligen inte påverka er andra eller ni nya som hittar hit. påverka er till att känna er tjocka eller fula, för jag vet att ni är helt perfekta som ni är. jag bara vet det. så underbara människor kan inte vara fula. det finns inte. så därför tänker jag inte lägga ut några siffror (vikt, längd och dylik) längre, för jag vill inte få er att pusha er själva ännu mer mot orealistiska mål.. det här är inget liv. det är ett helvette. men ändå kan jag inte släppa det. det är inte värt den här smärtan men ändå kan jag inte släppa det. att bli smal är allt för mig. jag måste vara mentalt sjuk.