mental hjälp? ja tack!



vad är egentlien att vara smal? när går gränsen, liksom? man kan ju nästan inte vara för smal, man hinner ju inte komma till kroppens "stopp" det ultimata smala då man inte har något annat än skinn och ben innan kroppen lägger av (med andra ord dör), eller? alla ser ju liksom olika smala ut. smalt på en annan tjej kanske inte är smalt på mig. förstår ni hur jag tänker? det är så stört. varför är allt så fixerat runt vikten nu för tiden? kan man inte få se ut som man föddes till? nej.

aha... dagen har väl gått bra. hyffsad. men vi har kräftskiva här ikväll och några av mammas och pappas (ja, jag kallar min styvpappa för pappa.) kompisar kommer hit. jag har bestämt mig för att äta en kräfta och ett bröd med lite pålägg. någon gång kan man fakitkst få unna sig något gott tycker jag, veckan har precis som dagen varit helt okej. ett okej är bra för mig, det är framsteg. det är bättre än misslyckande men självklart sämre än bäst. men ett okej är en bit på vägen.

en annan sak jag har tänkt på, och ni måste hjälpa mig, är när man har nått sitt "mål". vad gör man då? det känns ju som att det hela är över, typ. jag menar, vi kämpar för att bli smala. och när vi är det då? hur håller vi det? det kommer vara lika jobbigt som när vi går ner i vikt. vi vet att äter vi minsta lilla för mycket är vi på 0 igen. återigen: är det värt det? en del av mig skriker JA! en annan säger nej... jag kanske är skitzo?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: